Äntligen har resan startat

De senaste veckorna har varit hektiska eftersom jag försökt hinna fixa så mycket som möjligt innan. Förra helgen ägnades åt innebandy då yngsta sonen spelar i Västerås Innebandy Ungdom. Jalas innebandycup i Falun har alltid finväder, så även denna gång. Laget gick vidare till slutspel men åkte tyvärr ut på straffar i kvartsfinalen mot AIK. Snopet med tanke på att man ledde med 2-1 när det var drygt en minut kvar av matchen. I pausen mellan åttondelsfinal och kvartsfinalen hann jag med en runda i Faluns MTBbana på Lugnets röda slinga. Halvvägs fixade jag en dubbelpunktering och fick springa med cykeln i fyra kilometer för att hinna tillbaka till kvartsfinalen 😅. Jag får återvända till Falun i höst och avsluta min tur på den röda slingan. Även om jag har min resecykel i Malmö så har jag lyckats få ihop ett antal mil med räsern och MTBn.

Den här veckan fick jag jobba utifrån en arbetslista för att inte missa nåt. Sjösatte båten med sonen, var till frissan för en sista finputsning (Forumfrisören i Västerås har stans bästa klipptjejer 😊), Cirkelfyspass med Tobbe, satt potatis, fixa dörren till Adams rum,,,,,,osv. Åndå påminde Marie mig att jag missade att kontakta bilverkstan.

Nu, i skrivande stund, så sitter jag i alla fall på tåget till Malmö. Jag räknar med att få ägna nån timma åt att montera ihop cykeln innan jag kan ta mig till Höllviken för ett par dagars uppladdning innan jag börjar resan på Lördag morgon.

En fundering som en del har är - varför gör man en sån här resa? För mig var det en självklar sak i samma stund som jag kom på tanken. Att ta sig fram utan brådska på egen hand genom hela Sverige känns verkligen som en lyckoresa få förunnat. I och med att man är själv kan man ägna mycket tid till att uppleva färden, läsa böcker, kolla in djur o natur (fixade en fågelapp i förra veckan), lära sig italienska mha Duolingo och en hel del annat. Varför jag bloggar är rent själviska själ, jag vill läsa  minnas i efterhand.
Kennet (-: