söndag 24 mars 2024

Lördag 9 mars -- Lördag 16 mars 2024

 Saltoluokta - Sitojaure, Första fjällturen med Svenska Turistföreningen



Lördag 9/3 2024: 

Vi började resan med en busstur till Västerås Central, en dryg timma innan avfärd. Första stoppet blir en fika på Espresso House på centralen i Västerås. Signalfel i Kolbäck sinkade vår start 15 minuter. Vi valde 1:a klass Västerås - Stockholm för att enkelt få plats med vår packning (skidor, ryggsäckar och extraväskor) och slippa slåss om sittplatser. På Stockholm Central sätter vi oss på Ritazzo med varsin öl och turades om att handla reseproviant o kvällsmat. Marie köpte en sallad på Coop och jag en turkisk pizza med lammkebabkött 😋. Vi åker sovvagn till Boden och byter tåg 05:44 (sittplatser) Marie vann 2 ggr på Yatzy och Stoke vann borta mot Preston. Tågbytet i Boden görs pga skadat spår i Björkliden. Två timmars resa Boden - Gällivare innan vi tar buss Gällivare - Kebnats och skotertransport sista biten över Stora Lulevatten till Saltoluokta fjällstation. Resan tog 21 timmar dörr-dörr 🚆🚌.



Söndag 10/3 2024:

Vi blir 6stycken som ska med på STF turen till Sitojaure - Marie, jag, Kicki, Ulrika, Anna och Magnus, där Marie o jag är äldst. När vi kom till Saltoluokta träffade vi alla våra guider Jonathan o Siri. Efter en kort genomgång om vårt äventyr blev det lunch - Potatis o purjolökssoppa med sallad o bröd. Vi passade på att ta en tur på sjön efter maten, solsken på en blå himmel. innan middagen hann vi med bastu o dusch. Vi delade rum 13 och jag fick som vanligt en överslaf.



Måndag 11/3 2024:

Efter frukost samlades vi för en tur där Jonathan får se vad han har för skidåkare att jobba med de närmaste dagarna. Med ryggsäck full med fika, lunch och diverse nödvändigt tog Jonathan och Siri oss upp mot Buollámtjåhkkå för en dagstur. Här gällde det att testa utrustning och skidteknik innan avfärd till Sitojaure. Det blev en rejäl klättring i dvärgbjörksskogen innan vi nådde kalfjället. Klättringen var ca: 300 meter så den gick inte spikrakt upp, tack till stighudar 😊. Väl uppe på kalfjället, även om vi inte nådda fram till Buollámtjåhkkå, så slog vi oss ned i solskenet med våra lunchpaket. En bättre start kunde vi inte fått en blå himmel och vindstilla. Nedfärden till Saltoluokta fjällstation var betydligt mer spektakulär då vi fick sicksacka oss mellan dvärgbjörkarna. Vi föll som furor allihop, utom våra guider. Själv lyckades jag få tvärstopp i en utförslöpa med resultatet att jag föll framåt med ansiktet rakt ned i djupsnön. Att ta sig upp var inte helt enkelt eftersom det bara är djup mjuksnö omkring en. Nåväl alla tog sig ned till slut och kunde packa om för skoterfärd till Sitojaure fjällstuga.
Jonathan o Siri fixade middagen första kvällen, Souvasgryta och en Oumphgryta med Potatismos. Jag testade båda, mums. Marie och jag hamnade i ett rum där värmen inte fungerade. Trots det så sov vi riktigt gott, morgonpink 5:00 (som vanligt). Skillnaden med morgonpink i en fjällstuga jämfört med hemmet är att man klär på sig, tar på ytterkläder pannlampa och kliver ut i vinterkylan. Vi hade ned mot 25 minusgrader i början, brrrr. Killar går runt husknuten och tjejerna måste trippa iväg till dasset ett femtiotal meter bort.











Tisdag 12/3 2024:

Marie och jag ansvarade för frukost, havregrynsgröt, grötmackor, ost, skinka, kaffe, te,,,,,. Vi gjorde även i ordning lunchmackor att ta med på dagens utflykt. 
Strålande solsken och -24 minusgrader på morgonen men temperaturen steg snabbt. Eftersom vi hade solsken tog vi onsdagsturen redan idag, Tur mot Abbmojåhkå och ravinen där. Vi tog sikte, över sjön,  mot raststugan vid Svijnne där vi tog en första fika. Kungsleden fortsätter från Svijnne mot Aktse men vi vek västerut mot Abbmojåhkå. Vi nådde inte fram till ravinen utan var tvungen att vika norrut mot Sitojaure innan det blev för sent på dagen. Det är så härligt att röra sig fram genom dvärgbjörkarna och de enda spår man ser i snön är från ripor, harar, rävar och "ja vad var det vi såg?". Vi såg en hel del spår från djur i snön men det som förbryllade oss mest var nog utterns spår. De såg ut som om nåt rovdjur släpat sitt byte utefter snön men uttern åker kana över snön stundvis. 

Vi kom tillbaka till Sitojaurestugan vid halv fem tiden. Matti från Jokkmokkguiderna var där med fyra hundspann. Han hade tre tyska turister som var och en fick köra ett hundspann. Jag hade starka minnen från Maries och min resa med hundspann i Jukkasjärvi. Tyvärr fick jag inte köra eftersom jag stukat foten ett par dagar innan. Det gäller att bromsa hundekipaget med fotbroms. Marie fick göra ett hundspann och det gjorde hon med bravur. OK, nu tillbaka till Sitojaure -  Jag gör gärna en sån här tur, som tyskarna har förmånen att få göra, med Matti och hans draghundar över fjället. 

Kvällens middag stod Kicki och Ulrika för pasta med tomatsås. All mat smakar bra i en fjällstuga efter en dag på fjället. Marie och jag passade på att byta till ett rum med fungerande värme och fick samtidigt en rumskompis, Jon från Saltoluokta fjällstation. Jon hade några dagar ledigt och passade på att ta några dagars tur över fjället. Med Mattis hjälp hade vi en hög och god stämning i stugan. Det här är det goda livet i fjällstugor, man kommer inte undan utan umgås med allt och alla oavsett vem man är eller varifrån man kommer. Det passar dock inte alla men jag gillar det.


Onsdag 13/3 2024:

Vanliga rutinen för en morgon i en fjällstuga - Tänd upp i spisen, sätt på vatten, fyll termosar, fixa frukost och lunchpaket, hämta nytt vatten nere vid sjön, kapa o klyv ved. Allt bygger på att alla hjälps åt.

Idag ska vi ta oss till Ribakluokta. En reflektion kring det Jonathan sa om samestugan vid Ribakluokta - Håll avstånd till stugan, det är deras tomt och boende. Man åker inte skidor eller vandrar över andras tomter hur som helst. På tillbakavägen tog vi oss genom Ultevis fjällurskog. Lunchen intog vi i våra vindsäckar. Jonathan mätte snödjupet och konstaterade att det var cirka 1,5 meter och på ett ställe även 2 meter djupt. Kicki o Ulrika fixade till det snyggt med att sätta upp sitt vindskydd mellan två skidor. Marie, jag o Jonathan delade vindskyddet i en enkel solgrop vi grävt. Kom ihåg att fylla igen gropen efter dig. Det kan hända att nån faller i en ofylld grop och det ser snyggare ut om man slätar till snön.

Efter lunchen tog vi oss upp på Lulep Vággevárásj, 732möh och skulle ta oss direkt till vår stuga. Jag trodde Jonathan mist förståndet när han pekade ut branten och fjällskogen framför oss. Dit ska vi 😕. Det gick riktigt bra, man fick sicksacka mellan träden. Snön var både lös och djup så rätt vad det var fick man ett stopp och sjönk djupt ned utan möjlighet att ta sig upp om man inte spände av ryggsäck och skidor. När jag hade ett tjugotal meter kvar till stugan blev det ett nytt fall framåt med ansiktet ned i djupsnön, härligt.

Förutom Jon och vår grupp var det två fransmän i stugan den här kvällen. Det finns 22 bäddar och ett antal extra madrasser att tillgå i Sitojaurestugan. Marie och jag fixade kvällens måltid, pasta cous-cous, tomatröra med röda linser. En del hade matdosor som de fyllde med lunch för nästkommande dag. 



Torsdag 14/3 2024:

Idag ska vi skida tillbaka till Saltoluokta. Den blå himlen har gett sig iväg och bytts ut mot lätt snöfall, men det är fortfarande vindstilla (eller lätt vind i ryggen. vilket är ännu bättre). Resan börjar med en svag klättring till en början innan vi når platån. Halvvägs intog vi vår lunch vid Avtsusjvágges raststuga. Min erfarenhet är att raststugor på vinterfjäll är iskalla men den här var helt ok. Sista kilometern mot Saltoluokta går brant nedför i tät fjällskog. Marie valde den trygga nedfärden med stighudar på medan jag valde utan. Det går rätt fort stundvis utan stighudarna. Vid ett tillfälle skulle jag stoppa upp min framfart rakt fram mot Ulrika genom att hugga tag i en dvärgbjörksstam. Stammen var rutten så jag fick den i famnen men lyckades ändå få stopp på min framfart innan mina skidor nådde Ulrika. Marie skrattade så hon höll på att ramla omkull 😂, det bjuder jag gärna på. Återigen tog sig alla ned med kroppen intakt.

Bastu direkt och sen middag. Vi fick eget rum för vår middag som bestod av en utsökt souvasgryta, god öl från Bottenvikens brygger och ett glas rött. Vi summerade resan och gissade våra yrken som vi hållit hemliga fram till nu. Jag hade inte många rätt men det var intressant att höra resultaten. Som alltid är det lätt att samarbeta och leva tillsammans när alla har samma önskan. 



Fredag 15/3 2024:

Packa ihop prylarna och lämna rummet för hemfärd i eftermiddag. Marie och jag tog en kort skidtur på sjön innan lunchen. När vi satt och åt vår lunch, grön ärtsoppa med våfflor som dessert, kom ett gäng tyskar eller engelsmän (jag kommer inte ihåg) vandrande på snöskor släpande fjällpulkor efter sig. Det var ett gång på 20 personer som vandrat från Kvikkjokk till Saltluokta. Halt sanslöst, dom tog sig från Sitojaure lika fort som vi skidat.

Hemresan tog 23 timmar dörr till dörr (skoter över sjön, buss till Gällivare, nattåg till Stockholm, tåg till Västerås och buss till Ekbacken). Det var värt varenda minut.

Nästa gång vill jag komma hit för att vandra Saltoluokta - Kvikkjokk eller tvärtom.

Kennet (-: