Som vanligt blev vi väckta med lite kokate. Väckning 5:30 och vandringen startade 6:45. Dagens vandring kom att bli den längsta. Eftersom vi campat i en dal började dagen med en stigning.
Vi klättrade brant till 4000m. På vägen upp fick vi se hjort och kondor.
Hjorten stod still så vi kunde ta riktigt bra foton men kondoren svävade högt
upp i himlen innan den försvann bakom en bergstopp. Vi klättrade upp på toppen
av Runku Pass och fick delta i en ceremoni med vår guide. Vi placerade 3 kokablad under en sten som vi tagit med till platsen vi befann oss på. Min förståelse av det hela var en hyllning till berget och Moder Jord. De tre kokabladen hade nån andlig symbolik som jag tyvärr missade berättelsen om. Dagens vandring började uppför men efter att vi passerat Runku Pass gick vi 1400 höjdmeter utför. Stundvis är det rejäla trappsteg som Marie verkligen fick känna av eftersom hon är kort. Mina tår i högerfoten började ge sig till känna efter ett tag och värkte rejält innan jag insåg att snörningen på mina kängor gått upp. Knyta om och må gott igen 😀. Ena stunden är man på toppen av ett berg eller genom en flera hundra år gammal inkaruin och i nästa stund vandrar man genom regnskog. Otroligt vackert, häftigt, fantastiskt som man bara måste uppleva.
Vi var framme vid Wiñayhuayna halv sex, strax innan det blev mörkt. På kvällen serverades som vanligt kaffe,
te och popcorn. Eftersom det var sista kvällen bjöds det även tårta innan
middagen serverades. Kocken är helt fantastisk på att skapa den ena goda och
vackra maträtten efter den andra. Vi hade avtackning på kvällen då vi gav extra betalning till bärarna. Betalningen gavs till kocken som var chef för deras grupp. Jag antar att han fördelar i sin tur inom gruppen. Bärarna var bönder som hade det här jobbet som extraknäck några gånger per år. Kocken var den mest rutinerade av dom alla med sina 12 år på Inkaleden. Det är ett slitsamt liv dom lever som bönder och bärare. Jag skänkte min Mora Eldris kniv med tändstål till kocken (fick köpa nytt när jag kom hem).
När vi krupit till kojs för sista gången i tälten stormade det in ett gäng högröstade amerikanare som hade vandrat de sista timmarna i mörker. Att ta hänsyn till övriga som försökte sova existerade inte i deras värld. Nåväl, även dom blev trött och kröp till kojs. Imorrn ska vi upp extra tidigt för att nå solporten när solen stiger upp.
Kennet (-:
 |
| Bärarna diskar innan avfärd från Paccaymayu, plastpåse som vattenrening |
 |
| Utsikt mot lägerplats Paccaymayu |
 |
| Först kämpar vi uppåt några hundra höjdmeter :-) |
 |
| Framme vid Runkuraqhay |
 |
| Ännu en maffig vy |
 |
| Elio tar oss med i en andlig ceremoni på Runku Pass |
 |
| Huemul, hjortdjur som lever i anderna |
 |
| Naturliga passager genom grottor |
 |
| Lama o Kennet vid Sayacmarka |
 |
| Formad sten för att hålla takpålar, Sayacmarka |
 |
| Utsikt från Sayacmarka mot Chakicocha, vårt lunchställe |
 |
| Vi närmar oss lägre vegetation |
 |
| Nöjd efter lite vandring och en god lunch |
 |
| Vy mot Chakicocha, i bakgrunden syns även Sayacmarka |
 |
| Det mesta var färdigblommat men några vackra blomster är kvar |
 |
| En kolibri suger nektar |
 |
| Vacker mossa/lav utefter bergssidan |
 |
| Sista platsen för natthärbärge |
 |
| Som alltid en fullt fungerande vattenplats |
 |
| Inkaruin |
 |
| Nöjda vandrare med Urubambafloden i bakgrunden |
 |
| En magnifik inkaruin innan vi når Wiñayhuayna |
 |
| Kolla in trappstegen, genialt |
 |
| Den lilla pricken är Marie på väg nedför trappen i bilden nedan |
 |
| Här var det rejält brant att gå utför |
 |
| Magnifikt |
 |
| En fantastisk kock |
 |
| Sista kvällen med kock o bärare |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar