KennetCyklar: Amazonas och Inkaleden - En resa i Peru 2019 -> Dag 7 Fredag 20 september; Cusco

Idag har vi en heldag med vår guide Miguel. Vi ska ta oss till Ollantaytambo och Inkas Heliga Dal. Miguel plockade upp oss vid hotellet 9:00. Dagens första stopp, på vår väg mot Ollantaytambo, blev Cochahuasi Animal Sanctuary, ett zoo bestående av djur som på ett eller annat sätt inte klarar ett liv i det vilda. Vi fick bl.a se en björn som var vegetarian, lama, alpacka, kondorer, ara papegojor, puma. Man kom nära djuren men som alltid är ett zoo tragiskt att se eftersom det rör sig om djur i fångenskap. Närmast kom vi lama och alpacka men tyvärr ville dom inte vara med på bild :-).
I anslutning till zoo fanns ett fik och en butik där man sålde kläder, dukar, etc av babyalpacka. Marie köpte en snygg tröja, en halsduk och en löpare som det sas att kvinnan som är med på fotot tillverkat. Dyrt men snyggt som Marie uttryckte det hela. Hälften av förtjänsten gick till driften av zoo. Frågan är hur mycket kvinnan som arbetade fick. Babyalpackatyg görs av den första ullen man tar från en alpacka och är mjukare, lenare. Innan vi for vidare tog vi en kaffe gjord på bönor utbajsade av nåt djur (vilket jag insåg efter koppen var tömd). Marie o Adam var bättre lyssnare än mig som insåg innan vad det var vi drack. Gott var det i alla fall men jag köpte inget ändå.
Utsikten var magnifik när vi nådde Inkas Heliga Dal. Det är lätt att inse varför människor slog sig ned på en sån här plats med bördig jord och Urubambafloden. Det är ändå förvånande då man konstaterar att stora delar av jordbruket bedrivs med hacka och spade som för hundratals år sedan. Man ser dock ett och annat jordbruk med traktor. Vi tog ett kort stopp vid marknaden i Urubamba. Adam köpte en present till Moa samtidigt som jag passade på att kolla in alla människor som passerade mig. En stackars krokig kvinna som letade upp turister för att tigga åt sig en slant klarade inte av att byta sida på gatan eftersom trottoarkanten var för hög för henne (minst 12 cm). Det var så tragiskt att se så jag glömde rent av att fotografera henne.
På vår väg mot Ollantaytambo passerade vi flera hus med en röd flagga utanför. Miguel berättade att i husen med röd flagg kan man få sig ett glas majsöl. Senare såg vi även såna utefter vår vandring på inkaleden och Adam som var ivrig att testa allt gjorde bärarna sällskap och tog en majsöl.
Innan vi tog oss till vårt hotell (helmysigt) så besökte vi ruinerna i Ollantaytambo. Lika fantastiskt som de ruiner vi sett i Cusco men ingen är den andra lik ändå. Man kände av den tunna luften redan här då Ollantaytambo ligger på 2800möh. En intressant sak som Miguel berättade var de 2-våningshus som låg på bergssluttningen. Dörrar på nedervåningen och fönster på övervåningen som alla var öppna vilket gjorde att man fick ett drag genom huset och fick det att fungera som ett skafferi. Det mest fascinerande är ändå den exakthet och finess som finns i de enorma konstruktioner med stenblock. Kolla in detaljerna i blocken på bilderna nedan.
När vi gjort en rundvandring bland ruinerna behövde jag ett akut besök på toa och upptäckte med panik i blick att man fick hålla med eget toapapper. Ett snabbt skutt ut igen och med irrande blick lyckades jag hitta en hög med korta remsor toapapper, jippjipp, in igen puuuuh.
Nu var det dags för Miguel och chaffisen att lämna oss. Vi blev avsläppta vid vårt hotell, Pakaritampu, ett riktigt tjusig ställe. Vi tog en kort promenad mot järnvägsstationen för en kaffe med dopp och den vanliga spaningen på allt folk. När tåget från Machu Picchu kom vällde det in turister dragandes på resväskor eller bärandes ryggsäckar. Det är riktigt roande att bara sitta och spana in allt folk som rör sig ikring en. Innan dagens slut tog vi en middag på hotellet och förberedde packning inför morgondagen då vår vandring ska börja.
Kennet (-: