KennetCyklar: Amazonas och Inkaleden - En resa i Peru 2019 -> Dag 9 Söndag 22 september; Huayllabamba

Första gången jag vaknade och kände mig pigg och utvilad var halv 3. Som vanligt drygt 6 timmars sömn men jag insåg att jag kan inte ligga och vänta tre timmar på väckning. Det är bara att vända på sig och somna om. Nästa gång jag vaknade var 3:30 då tuppen gal, vilket den gjorde hela morgonen. Jag har legat och blundat till 5 då Marie ville ha sällskap till muggen. Halv 6 kom room-service med kokate ☕som är en nödvändighet då vi ska upp på drygt 4200m höjd idag. Klockan 7 gav vi oss iväg på en lång vandring.

Vi vandrar mitt i deras historia, den ena inkaruinen efter andra är placerade med jämna mellanrum. Vissa inkaplatser är större där man bedrivit jordbruk och andra mindre som fungerat som rastplatser utefter leden. På bergssidorna har man gravplatser och även skafferi. Skafferierna är 2-våningshus med dörröppning på nedre plan och fönsteröppning på övre. Kylig luft viner genom huset och håller lagom temperatur.

Till sist några ord om tankar kring Peru. Det folk som vi passerar ser ut att slita på samma sätt som man gjorde i Sverige för 200 år sedan. Nästan allt arbete som utförs i jordbruken utförs för hand. På resan till Ullantaytambo såg jag en äldre man stå på en majsåker hukad med en hacka i handen. Man bor eländigt i hus gjorda av lerblock o takplåt. Tänderna ser eländiga ut. Kvinnorna har alltid barnen med sig i sitt arbete och dom minsta får dom bära på ryggen. Det känns svårt att se på nära håll eftersom man inte kan påverka. En sak i det lilla är att man köper vatten, läsk osv. av kvinnan på gatan. Note: Vid hemkomsten lärde jag mig att Perus Vänner har ett projekt i en by i Urubambadalen där man skapar förutsättningar för ett bättre liv genom att se till så att barnen kan få en ordentlig skolgång och mycket annat.

En tuff klättring på 3,5h till lunchstopp. Alla tre var riktigt pigga till lunchstoppet. Det är imponerande att mest hela tiden har vi gått i trappor skapade av Inka, för hundratals år sedan. När vi kom fram hade bärarna slagit upp kökstält och och vårt matsalstält😊. Vyerna och naturen är fortsatt helt fantastisk. Ena stunden passerar vi ett bergspass och en stund senare är vi nere i regnskog och vandrar. Måltiderna är suveränt goda och börjar alltid med soppa. Därefter kött, grönsaker och ris, potatis eller pasta. Som avslutning serveras en kopp te.

Idag passerade vi Dead woman’s pass på 4215möh. Adam var naturligtvis först upp. Far fram som en kalv på grönbete. När Marie kommit upp lyckades vi få en bild tagen på oss tre sen small åskan till rejält och ett kraftigt regn kom över oss. Vi väntade inte in Eva och vår guide utan skyndsamt tog vi på regnponchon och började vandringen ned. Att gå nedför på blöta stenar som trappsteg visade sig vara lika stökigt som uppför. Men en sakta lunk funkar. Bärarna däremot tar en plastpresenning som skydd och studsar nerför berget, helt sanslöst.

Det blev ett antal stopp under eftermiddagens vandring. Vi spanade nämligen in kolibrier och en del andra fåglar som är för kvicka för oss att ens försöka artbestämma. Min fågelapp rör sig bara i Europa så den var inte till nån hjälp heller.

Mörkret faller snabbt, kvart i 6 började det skymma och kvart över var det kolsvart. Vi hade tur och fick en stjärnklar himmel. Det var den mest magnifika himmel jag skådat. Himlen var alldeles full av stjärnor. Tyvärr lyckades vi inte fånga himlen på bild

I natt har vi campat intill en bäck. Det är inte helt enkelt för en gubbe att försöka sova pinknödig intill en bäck. Vägen till toan är totalt kolsvart, stökig och lång så viljan att kliva upp finns inte. Det blir ljust om 25 minuter 🤪.
Kennet (-: