KennetCyklar: 2019

söndag 29 december 2019

Amazonas och Inkaleden - En resa i Peru 2019 -> Dag 13 Torsdag 26 september; Cusco, Peru

Ännu en natt i en skön hotellsäng. Nån på samma våning hade väckning 03:00 och jag vaknade innan man lyckades slå av larmet 😴. Det blev en timmes läsning av VLT och SVT Nyheter.

Vi ska bli upplockade för skjuts till flygplatsen 11:15 så efter frukost tog vi en kort promenad åt ett nytt håll. Vi konstaterade att vi gärna hade stannat några dagar till i Cusco, en stad som väcker känslor. I Cusco blandas Inkas historia, fattigdom, turistliv, människors vardagsliv,,,,.

Innan vi blev upplockade hann vi med en gofika på La Valeriana Bake shop, MUMS.

Fem timmar senare kom vi äntligen ombord på ett plan med destination Lima. Vårt flyg blev inställt men ingen information kom upp på tavlor eller högtalare. För varje gång man frågade så kom nya besked. Totalt kaos rådde eftersom alla passagerare var lika förvirrade. En kvinnlig personal tog våra boardingpass och gick iväg med löftet att boka om till en senare flight. Eftersom hon inte kom tillbaka frågade jag en annan kvinna ur personalen vart hon kan ha tagit vägen. Enligt henne var hon naturligtvis vid gate 10, vilket visade sig vara rätt 😳. Hur vi skulle förstått det utan att fråga är mig en gåta. Vi fick våra nya boardingpass och lyfter från Cusco 16:46 istället för 13:46. Våra fyra timmar i Lima har krympt till en timme och då ska vi hämta väskor och checka in på nytt för trippen till Amsterdam. En liten rolig sak till, vi var 2 på varje stol i vår rad. Vi hann först 😊 och som tur var så fick de andra också plats lite längre bak.

Resan till Lima tog bara drygt en timma. När vi fått våra väskor och började leta efter ny incheckning fick vi två män ur flygplatspersonalen som mötte upp oss och visade snabbaste vägen till KLMs incheckning. Riktigt bra service måste jag medge. Vi shoppade lite godis, lukta gott, rom och pisco innan vi begav oss till vår gate. Efter en kort paus i Amsterdam kom vi vidare mot Sverige.

Jag har ingen tanke på att ge mig ut på flygresor fler gånger men om jag ändrar mig så blir det en ny tripp till Peru, ett helt fantastisk land.

I efterhand har jag blivit medveten om det fantastiska jobb som Stiftelsen Perus Vänner gör för många människor på landsbygden mellan Cusco och Machu Picchu. Sök upp deras hemsida och läs.

Marie och jag planerar en ny vandringsresa till sommaren. Den här gången tänker vi oss en tripp med tåg till alperna.

Kennet (-:

I väntan på skjuts till flyget. I bakgrunden Santo Domingo

Cusco

Ännu ett exempel på den vackra konsten i Cusco

Vackeret hus och en krigargubbe som staty (kvinnor på staty saknades)

Hejdå Cusco

Väntans tid

Amazonas och Inkaleden - En resa i Peru 2019 -> Dag 12 Onsdag 25 september; Aguas Calientes, Wayna Picchu, Machu Picchu, Ollantaytambo and Cusco, Peru

Idag ska vi bestiga Wayna Picchu, som är det högra berget som oftast syns i bakgrunden på bilder över Machu Picchu. Wayna Picchu betyder det unga berget på Quechua). Var ute i god tid sa guiden ni har inträde till Wayna Picchu till klockan 7. Glada i hågen satte vi väckning till 4:30, packade vår väskor, åt frukost, checkade ut från hotellet och gick till busshållplatsen. Vi gick till den första busskön vi såg och jag gjorde mig osams med några amerikanare som försökte smita förbi oss till en kompis framför. Gissa om vi blev snopna när vi blev bortplockade från kön av konduktören. Vi hade ställt oss i 6:00 kön och vi hade biljetter till 7:00 bussen. Det visade sig att den kön var ca: 50 m lång och växte hela tiden. Efter drygt en timme satt vi på bussen på väg upp till Machu Picchu. Eftersom vi skulle till Wayna Picchu så tog vi oss snabbt förbi alla grupper med guider. med siktet inställt på Wayna Picchu - jipjipp dagens äventyr.

Marie som hade kämpat med sin höjdrädsla under några dagars vandring hade ingen tanke på att klättra upp till toppen av Wayna Picchu. Adam och jag lugnade Marie med att hon inte behöver. Ta ett steg i taget och vänd om eller vänta på oss sa vi 😁. Resultatet blev att Marie hängde med oss ända upp på toppen. Stundvis var det rejält brant med stup i sidan. Det som gjorde det enklare var det räcke som fanns i bergsidan. Ett stadigt tag om räcket och pigga ben löser alla problem med höjdrädsla. Som alla upplevelser vi haft under vår tid i Peru är att befinna sig på toppen av Wayna Picchu så jäkla häftig. På vägen ned från "det unga berget" tog Adam ett extra skutt upp till det lilla berget intill. Marie och jag passade på att bli fotade utanför entrén till Wayna Picchu. En sak som kan nämnas är att man är fantastiskt duktiga på att organisera och hålla ordning på alla turister. Exempelvis är det bara 200 vandrare som har inträde till Wayna Picchu mellan 7-12 och på eftermiddagen får 200 nya vandrare inträde. I bussarna som går mellan Aguas Calientes och Machu Picchu har man en chaffis och en person som ser till att fylla bussen till sista plats. Man har även ett större antal anställda inom området för Machu Picchu som bistår/håller ordning/etc. turister i området. Det är inte helt riskfritt för vissa att röra sig inom området eftersom man envisas med att ta selfies i alla lägen. Man har helt enkelt förbjudit selfiepinnar eftersom olyckor har hänt. Människan är helt jäkla otrolig. Innan vi lämnade Machu Picchu så ville Adam ta sig till det lilla huset som låg på toppen av terrasserna och med berget Machu Picchu i bakgrunden.

Bussresan till och från Machu Picchu är lika spännande som vandringen utefter bergsidorna eftersom vi färdas utefter grusade serpentinvägar. Lättast är att beundra utsikten och skippa att titta nedåt 😰.
Vårt tåg tillbaka till Ollantaytambo avgår 14:50 så vi hinner med att luncha och botanisera på marknaden intill stationen. Det var gott om folk på stationen och som alltid hade man god ordning på alla resenärer genom att ha stationsvärdar vid alla utgångar mot tågen samt tågvärdar som slussade oss till vår vagn och våra säten. Tågresan till Ollantaytambo är både intressant och tankeväckande. Man får se ett otroligt vackert landskap samtidigt som hus och mindre samhällen visar sig utefter vägen med jämna mellanrum. Det är så tydligt att fattigdomen är utbredd och stor bland de som bor och lever i Anderna. Väl framme i Ollantaytambo tog vi oss till hotellet där vi lämnat våra väskor innan vandringen. Vi hade en chaffis som plockade upp och oss och tog oss till Cusco. För en svensk är trafiken i Peru kaotisk men den flyter på så smidigt utan incidenter (åtminstone såg inte vi några), blinka och byt fil. Innan hemresan till Sverige hade vi en natt i Cusco. Vi hade rum bokat på samma hotell som vi redan bott ett par nätter på. Den här gången menade man att vi inte en reservation till föregående natt. Som tur var hade jag kvar vouchern för vår bokning. Efter att ha visat dom min suraste min och vouchern så fick vi samma rum som vi bott i tidigare. Dusch och klädbyte sen gav vi oss ut i Cusco för att äta en bit mat. Vi råkade hamna på samma ställe som vi ätit en kanonfin lunch på några dagar tidigare. Maten var lika bra den här gången och för att fira vår tid i Peru började vi med Pisco Sour (vi köpte med oss lite Pisco hem till Sverige oxå).
Kennet (-:

7:00 kön för bussresa till Machu Picchu

På väg till entrén för Wayna Picchu

Roca Sagrado - En helig sten som ska vara formad som bergsformationen i bakgrunden (synd på molnen)

Kolla in trappstegen på bergssidan. Dit ska vi.

Marie tar ewtt stadigt tag i räcket.

På toppen av Wayna Picchu

Adam hittade en plats lite längre upp

Små fina trappsteg utefter terassen

Machu Picchu från Wayna Picchu

Terasser på Wayna Picchu

Nöjda vandrare efter att vi bestigit Wayna Picchu

Ännu en nöjd vandrare

Den traditionella plankan med Wayna Picchu i bakgrunden

Till huset på toppen - dit ska vi innan vi lämnar Machu Picchu

Lamadjur på promenad

Tid för reflektion

Tänk, jag var faktiskt uppe på toppen 😊

Inkakonsten var vacker och fanns överallt

Hus utefter järnvägen mot Ollantaytambo

Lekande barn utefter järnvägen

Fräscha tågvagnar

Firar med Pisco Sour innan middag

fredag 27 december 2019

Amazonas och Inkaleden - En resa i Peru 2019 -> Dag 11 Tisdag 24 september; Wiñayhuayna - Intipunku - Machu Picchu - Aguas Calientes, Peru

Tyvärr har både Marie o jag missat att göra några noteringar den här dagen. Jag inser dock varför det blev så eftersom vi nådde resan för målet idag.

Som vanligt hade vi tidig uppstigning, redan 03:00 var vi igång med att packa ryggsäckar för att ta oss den sista biten till Machu Picchu. Lite snopen blev jag när vi bara skulle gå en kort bit för att sätta oss på en bänk för att köa tills man öppnade "slussen" för den fortsatta vandringen till Machu Picchu. Halv sex, efter nästan 2 timmars väntan, släpptes vi vidare på vår vandring mot slutmålet. Idag var det Marie som tog täten och hade som mest brått till solporten och Machu Picchu 😀.

Väl framme vid solporten så samlades alla vandrare i grupper för att invänta soluppgången. Svårt att beskriva i ord men känslan var så härlig och underbar att uppleva. Solen klättrade upp och dess första strålar nådde ned mot Machu Picchu. Molnen skingrades mer och mer för att slutligen helt ge vika. Adam satt bredvid en italienare som blev väldigt känslosam och kom till gråt när solen nådde oss.

På väg ned till Machu Picchu mötte vi en hel del människor som var på väg till solporten. Dom hade valt ett enklare sätt, tåget till Aguas Calientes, buss till Machu Picchu och en kort promenad till solporten. Vårt val att vandra i 4 dagar genom Anderna slår allt jag gjort tidigare.

Elio lämnade över oss till en ny guide som visade oss runt i Machu Picchu. Jag kommer inte ihåg så mycket av det han sa eftersom det fanns så ofantligt mycket att ta in. Efter ett par timmars rundvandring tog vi bussen ned till Aguas Calientes där Elio hade bokat bord på en pizzeria. En öl och pizza smakade riktigt gott. Efter pizza o ölen tog vi avsked av Eva och Elio och tog oss till vårt hotell, Hotel Andina Principal. Innan vi reste till Peru blev vi tipsade att lämna kläder såsom t-shirts och jackor till bärarna. Vi hade samlat på oss diverse klädesplagg som vi använt under vandringen + lite extra som vi tänkte lämna till bärarna. Enligt Elio skulle vi träffa bärarna i Aguas Calientes och kunde lämna kläderna till dom där. Så blev det nu inte utan allt lämnades till Elio på pizzerian och jag hoppas verkligen att allt överlämnades till bärarna.

Eftermiddag och kväll ägnade vi oss åt rundvandring i Aguas Calientes. Inkakulturen genomsyrar verkligen hela samhället. Konstverken med koppling till Inka syns överallt. Vi råkade även hitta en dansuppvisning av barn klädda i färggranna dräkter. Adam hade letat upp en fotbollsplan som vi tog oss till och till vår förtjusning pågick en fotbollsmatch. God underhållning men mest pga mindre talangfulla spelare.